torsdag 15 juli 2010

På sluttampen


I morgon är det vår sista dag, på lördag morgon åker vi hem.
Det känns både vemodigt och sorgligt. Känner mig som det lilla barnet på besök hos bästa kompisen, som springer och gömmer sig medan föräldrarna letar...jag vill inte åka hem!
Jag vill inte hem till vardagens alla bestyr.

Jag vill sitta här i köket och fundera på om och när nästa fluga ska fastna på det gamla hederliga flugpappret. Filosofera över små och stora saker.

Kram,
Matilda K

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig. Vaknade upp i våran säng idag lördag efter en grymt rolig men aktiv semester i Sälen. Jag kände mig vemodig och hade lust att backa bandet och sätta mig med en kopp te med utsikten över de vackra nejderna igen. Antingen i soffan i den hyrda lägenheten på Högfjällshotellet eller på en av våra härliga vandringar.
    Nu är vi hemma och det känns tomt, även om jag var glad i går när vi steg över tröskeln, så känns det trist. Även om semestern inte är slut med familjen så är det skönt att vara hemmifrån. Hemma ser jag allting vi borde göra och alla beslut som ska tas. Ska vi bygga ut eller ska vi flytta. Ska vi ha bara vita väggar eller ska jag köpa den där tapeten som jag gått och längtat efter. ÄLskar ditt torp med röda golv men vårat hus är för litet för att det skall passa. Och jag tror att det är skillnad på att leva med det i vardagen eller fritiden??? När vi byggde huset hade jag hela huset fullt med färger, men när det blev tre barn så kändes huset större med vitt. Ja du ser vad det snurrar i mitt huvud.
    Jag har lyckan att bo i detta underbara land. Och det är jag glad för. Det var fantastiskt vackert att köra hem genom Dalarna igår.
    Sommarkramar från Kattis

    SvaraRadera
  2. Oj vad långt det blev, jag har tydligen saknat din blogg.
    Kattis

    SvaraRadera
  3. Hej Kattis och välkommen hem! Låter som ni haft det kanon!
    Vi klev nyss innanför dörrarna här hemma och det är med blandade känslor...som sagt.
    Vårt permanentboende är inte hälften så fint som vårt sommarställe. Jag kan till fullo förstå dig i vad du menar med att man bara ser allt som bör fixas och åtgärdas.
    Jag har varit hemmma mindre än en timme och längtar redan tillbaka upp!
    Kram

    SvaraRadera

Skriv nåt, jag blir så himla glad då!