En sekund. Obevakat ögonblick. Knappast den sista blessyren. Tur hade vi att det tog i ögonbrynet och inte i ögat. Mammahjärtat hoppade till av oro när blodet lös ljusrött. Glass är det enda som hjälper när det gör ont. Idag är allt som bortglömt och det klättras på nytt.
Kram
Matilda K
Tänk vad snabbt olyckan är framme;( lilla snutten, men det som inte dödar det härdar var det va? Kram J
SvaraRadera