söndag 31 juli 2011

mammagrisen


finns att klicka hem på etsy

Idag var typ årets längsta dag. Och inte på nåt bra sätt. Det här med att barn i J´s ålder lätt blir mammasjuka har han definitivt tagit fasta på. Mannen har jobbat idag så jag har varit själv med J  och jag är helt utmattad. Inte så mycket för att man måste passa konstant, inte så mycket för att vi båda fick en chockartad upplevelse när han (under tiden som jag hängde tvätt) smakade på lite gräs och satte i halsen. Ordentligt. Så där så att jag sprang omkring med honom som en yr höna samtidigt som jag klappade honom i ryggen och han ömsom höstade ömsom kräktes med panik i blicken. Mest tror jag att det beror på att han är ett mänskligt plåster på mig. På natten i sängen, på dagen vad jag än gör. Däremellan ska det tröstas och bäras. Kommer faktiskt inte riktigt ihåg den här fasen från att de andra var små men det är kanske det som är själva grejen, att det är en fas. Som går över. Nu känns det nästan lite dumt att skriva om det för nu när han (efter ca 2 timmars nattning) äntligen sover så saknar jag honom redan. Märkligt va?

Jag som hade sett fram emot lite kvällspyssel som ligger framme men jag orkar helt enkelt inte, det får bli en annan gång. Som så mycket annat.
Kram
Matilda K

3 kommentarer:

  1. Jag känner helt igen mig, vissa dagar bara går i ett. Lustigt är det ändå när man efter en sådan lång dag och lång nattning lägger sig och tittar på kort av guldklimpen, så fort lugnet råder är allt jobbigt glömt (och tur är väl det).

    Kram
    Charlotte

    SvaraRadera
  2. Ja vila nu upp dig så att du får nya krafter! Kram J

    SvaraRadera
  3. Jag minns vill jag lova. Huga, vad jag minns klängperioderna. Och dubbelhuga vad jag minns när de var två minimänniskor i varsitt ben, typ :) Och shit, vad jag fullkomligt hatar när de sätter i halsen eller överhuvudtaget när vem som helst gör det, barn eller vuxen. Det är så läskigt.
    Ta hand om dig och det GÅR över, kanske redan om ett par dagar! För det minns jag också, ibland gick det över snabbare än man anande.
    Kram!

    SvaraRadera

Skriv nåt, jag blir så himla glad då!